”Idag vill jag tala om Svenssonlivet. Och om en känsla som finns bland många i vårt land. En känsla av att något håller på att gå förlorat.”

Orden tillhör den unga partiledaren Ebba Busch från de svenska Kristdemokraterna. Under årets politikervecka i Almedalen höll hon ett slags griftetal över det moderna Sverige.

För allt är inte längre som i fornstora dar. Den svenska drömmen har fått sig en knäck. Välfärdsstatens löfte om ett gott liv för vanliga svenskar med Villa, Volvo och Vovve framstår för många som en hägring, hävdar Ebba Busch. Och vad värre är: det är inte längre givet att kunna leva i fred och fördragsamhet i det tidigare så fridfulla Sverige.

Svenskarnas trygghet hotas enligt den unga politikern ”av allt grövre våld – förnedringsrån och urskillningslös skottlossning”. Statistiken hon nämner talar för sig själv: 27 anmälda våldtäkter per dag i Sverige. Och nästan 2 000 skjutningar de senaste fem åren. Konsekvensen är enligt Busch att trygghet har blivit den viktigaste faktorn när svenskar ska välja bostad.

”På så sätt stängs dörrarna in i Svenssonlivet när de trygga områdena blir färre och bostadspriserna stiger”, sa hon.

Frågan inför valet är enligt henne om svenskarna ska låsa in sig, “eller om vi ska göra det som krävs för att låsa in brottslingarna”.

Ökanda brottslingar
I den svenska debatten råder det dock fortfarande oenighet om vilken betydelse invandring från icke-västliga länder har haft för den ökande brottsligheten i Sverige.

Under många år var det tabubelagt att antyda ett samband, som länge förnekades kategoriskt av den förre svenske statsministern Stefan Löfven. Problemen bakom brottsligheten var uteslutande sociala, menade han, och med rätt integrationspolitik skulle förresten allting bli bättre. 

Numera medger de flesta svenska politiker att en minoritet av invandrarna står för den ökande brottsligheten. Men stämmer ens det? Ingen vet, eftersom de nödvändiga siffrorna aldrig har publicerats av svenska myndigheter. En helt ny undersökning på uppdrag av Kontrast visar emellertid att icke-västliga invandrare är kraftigt överrepresenterade som gärningsmän.

Från Brottsförebyggande rådet (Brå) har Kontrast beställt en kartläggning av andelen lagförda invandrade män. Resultatet av undersökningen är uppseendeväckande, enligt den erkände svenske experten, ekonomen och författaren Tino Sanandaji.

”Ingen har tagit fram just den här statistiken tidigare”, som han säger till Kontrast.

Så vad visar siffrorna? Att nästan hälften av invandrade män mellan 30 och 34 år från en grupp icke-västliga länder i Asien, Afrika och Mellanöstern har lagförts för brott, jämfört med bara lite mer än var tionde svensk man. Det är alltså inte en liten minoritet bland invandrarna som står för den ökande brottsligheten i Sverige, utan en betydande minoritet.

”Siffrorna visar att andelen kriminella från vissa regioner är mycket stor. Även om migranter begår fler brott, säger politikerna, så är det är en extremt liten procentandel. Men av undersökningen kan man utläsa att det i vissa etniska grupper faktiskt är närmare hälften. De har inte bara begått ett brott, utan också åkt fast och dömts. Bland alla invandrare är andelen brottslingar inte stor, men när vi fokuserar på vissa åldrar och etniska grupper får vi en mer rättvisande bild”, säger Tino Sanandaji.

Bland invandrare från andra regioner som Syd- och Centralamerika är det mellan var femte och var tredje. Bara östasiatiska invandrare har en brottsnivå som ligger i närheten av svenskarnas, men ändå något högre. Alla andra grupper är starkt överrepresenterade. En överrepresentation som också går igen bland andragenerationsinvandrare från icke-västliga länder.

Undersökningen visar följaktligen att i åldersgruppen 30-34 år har mellan var fjärde och var tredje son till invandrare från icke-västliga länder lagförts för brott i brottsbalken. Problemen går så att säga i arv. Det gäller även när den ena föräldern är född i Sverige.

“Problemen är långt större än det offentliga Sverige har trott. I många år har eliten påstått att invandrare inte är mer kriminella än svenskar. Det sades vara en rasistisk myt, men faktum är att vanligt folks uppfattning hela tiden har varit korrekt. Siffrorna kommer att skaka om den svenska invandringsdebatten”, säger Tino Sanandaji till Kontrast.

Vad är orsaken till de stora skillnaderna i brottsbenägenhet? Tino Sanandaji hyser inga tvivel: Det väsentliga är kulturskillnaderna, även om den förklaringen är tabu i svensk politik.

”Politiker pratar alltid om socioekonomiska orsaker, men fattiga människor är inte per definition kriminella. Med det sagt finns en rad faktorer som gör invandrare mer benägna att hamna i kriminalitet, eftersom de har en markant lägre utbildnings- och sysselsättningsnivå än svenskarna. Men den stora skillnaden är kulturen.”

Den svenska utopin
Sverige är inte ensamt om att ha stora problem med brottslighet bland icke-västerländska invandrare och deras ättlingar. Tvärtom går fenomenet igen i andra skandinaviska och västeuropeiska länder. Ändå sticker det svenska fallet ut. Tron på integrationen av icke-västerlänningar har som politiskt projekt varit särskilt stark här. Och nivån på invandringen saknar motstycke i Europa, framhåller Sanandaji.

”1995 fanns det bara cirka 500 000 icke-västerländska invandrare i Sverige. Nu kommer 500 000 vart tionde år. Det har framför allt gått snabbt sedan år 2000. En sådan utveckling har aldrig tidigare skådats, säger han.

På grund av socialdemokratins styrka i Sverige trodde svenskarna mer än alla andra på projektet och blundade i årtionden för de mörka sidorna, hävdar Sanandaji. Enligt den socialdemokratiska ideologin kan staten nämligen lösa integrationsproblemen med hjälp av social ingenjörskonst.

Man trodde kort sagt att alla kunde bli lyckade Svenssons, bara de fick gå på svenska dagis, jobba på svenska företag och vårdas på svenska sjukhus. Svenskheten var alltså inte till för enbart svenskarna, utan kunde spridas och delas med hela världen. Men kraften i den demografiska förändringen är så stark att välfärdsstaten inte kan lösa uppgiften, menar Sanandaji. Integrationspolitikens resultat har varit ytterst begränsade i en situation med massinvandring och stora kulturskillnader, konstaterar han:

”Socialdemokraterna blev övermodiga. De fortsatte tro att välfärdsstaten kunde förvandla alla till goda svenskar. Och de ville inte erkänna sitt nederlag. Inte ens när det blev uppenbart för de flesta. De är sociala ingenjörer och har bara en verktygssats i lådan, när det uppstår problem och den inte går att använda blir de förvirrade.”

Amerikanska förhållanden?
Frågan är vilken framtid som väntar svenskarna. I den danska debatten används "svenska förhållanden" redan som skräckexempel på dålig integration och okontrollerad invandring. Sverige har till och med förklarats "förlorat" av ledande danska politiker. Men det svenska samhället håller inte på att kollapsa, påpekar Sanandaji. Utvecklingen går mot amerikanska förhållanden med gated communities, men betydligt långsammare än man tror i Danmark.

”Sverige faller inte sönder här och nu, men landet håller på att förändras. I många svenska städer finns nu områden som helt eller delvis domineras av invandrare. Där är risken att bli utsatt för brott så stor att den påverkar vardagen negativt. Poliser, brandmän och andra myndighetspersoner kan inte arbeta i områdena utan att bli attackerade eller trakasserade av de boende. Till större delen är Sverige trots allt fortfarande tryggt och präglat av svensk kultur”, säger Sanandaji.

Men kursen mot ett radikalt annorlunda samhälle sattes under decennier av liberal invandringspolitik. Och den kursen går inte att lägga om i en handvändning. Kraften i den demografiska förändringen är alltför stark, anser Sanandaji. De flesta som har kommit lär stanna kvar i landet resten av sina liv. Detsamma gäller deras barn och barnbarn. Sverige blir helt enkelt aldrig detsamma igen. På många sätt går vi mot ett mer polariserat och splittrat samhälle, som det amerikanska, säger Sanandaji.

”Sverige befinner sig i början av denna omvandling. Men vi lär knappast få en massa gated communities som i USA. Snarare blir det en osynlig mur som skiljer de olika etniska grupperna åt. Den breda medelklassen kommer alltså även i framtiden att kunna leva som svenskar om de flyttar till svenska områden i städerna eller på landsbygden. Tendensen till vit flykt från skolor och bostadsområden som domineras av invandrare lär intensifieras de närmaste åren. Fler svenskar kommer att vara beredda att betala ett högt pris för att bo i ett säkert område.” 

Här kan du läsa hela redogörelsen från Brå efter förfrågan från Kontrast.